Djurkommunikation

Vill börja med ett citat från Tamara Baltzar bok ”Hästar berättar”.
- Kan man verkligen prata med hästar?
- Du vet att allting är uppbyggt av atomer, men har du någonsin sett en atom någon gång?
- Nej.
- Inte jag heller. Ändå finns dom. Är inte det märkligt?

Jag tycker att dessa meningar säger allt. Allting går inte att förklara och jag tror inte man ska försöka heller.

Hur jag kom in på djurkommunikation är en lång historia som jag ska försöka berätta kortfattat. Det har alltid funnits djur omkring mig, fåglar, katter, hästar, hundar och illrar. Jag har aldrig trott mig om att kunna prata något speciellt med djur. Dom har ändå funnits där, tillsammans med mig. Jag har också alltid sökt mina egna vägar, blivit spådd, fått hjälp av andra att prata med mina djur, sökt andra medicinska vägar då den vanliga skolmedicinen inte har kunnat hjälpa mig.

För en tid sedan var jag och lyssnade på ett föredrag av Pehr Trollsveden. Han är en jätteduktig djurkommunikatör, en av Sveriges bästa. Beställde tid för en sittning dagen efter. Jag kommer dit och han berättar lite om vad jag har framför mig, mitt ena tidigare liv, hur jag ska göra med en av illrarna hemma. I slutet utbrister han- Du ska bli djurkommunikatör. Jag lovar, jag satt med hakan knäet. Inbillade han sig att jag skulle kunna prata med djur? Det kan ju inte vem som helst. Det värsta var att han var så bestämd, jag hade ingen talan. Pehr berättar att det kommer att vara en prova på kurs i närheten av Skövde och tyckte att jag skulle ge det en chans.

Kommer hem och berättar för Anders vad Pehr hade sagt och Anders säger men varför inte? Klart att du ska testa. Jag är fortfarande tveksam och tycker att ska jag prata med djur?? Jag har ju inga speciella gåvor åt det hållet. Men lättövertalad som jag är, så visst fanns jag med på kursen. Och det var det roligaste jag någonsin gjort. Vi hade med oss ett antal kort på olika djur som vi sedan fick prata med. Jag fick bland annat prata med en irländsk setter. Jag lovar att jag har aldrig träffat vare sig hunden eller ägaren i verkliga livet. När jag berättade för ägaren vad jag fått fram så hade jag fått med allting plus en syrenbuske. Hunden visade mig en syrenbuske och jag kunde inte för mitt liv förstå varför denna buske var så viktig. Men när jag berättade så sa ägaren att busken var hans favorittillhåll, hunden brukade gömma sig i den. Min känsla när kursen var slut var att jag ville lära mig mer. Jag var också väldigt förvånad över att allting var så enkelt. Det är inte alls svårt att prata med djuren.

När jag berättade för Anders vad jag hade varit med om så tyckte han att jag självklart skulle vara med på den stora kursen, så det var jag också. Där fick vi lära oss ännu mer och jag fick en känsla av att ja, det är det här jag vill ägna resten av mitt liv åt. Tänk att få prata med djuren, höra deras berättelser, få förmånen att vara en länk mellan ägaren och djuret, kunna hjälpa till.

Så är du nyfiken på vad just din iller, katt, häst eller hund tycker om livet, var inte rädd för att ta kontakt. Kanske jag kan hjälpa till.